Me, my life, my ideas and my likings
Talking about how microfinance could be improved in developing countries and also help reduce exclusion in Sweden and other rich countries.
Click here to view video!
Recorded on May 19, 2020 at the Stockholm School of Economics. Organizer: Stockholm School of Economics.
Translated from the original article in Swedish found here. A PDF version can be found here.
Microfinance funds are more popular today than ever. They attract billions from Swedish institutions and savers – even though researchers have not been able to confirm the benefits of microfinance. Swedish investors receive a high return on these investments, but the result for the poor entrepreneur ultimately becomes rather lean. Growth often fails. There are therefore reasons for politicians and decision-makers to consider whether other efforts and priorities are needed to create a more just world, where more people are given reasonable conditions to succeed.
Muhammad Yunus, founder of Grameen Bank and recipient of the 2006 Nobel Peace Prize, once compared people in poverty to a bonsai trees. He said that if a bonsai tree does not grow, the seed is not to blame – it is the soil that is insufficient. In a study that I have published with Alex McKelvie in the International Small Business Journal, we show how the soil, exemplified by poor financial literacy and lack of formal education, greatly affects microfinance’s chances of success. The often low level of education becomes the Achilles heel of microfinance itself.
Economic welfare in more developed countries is also not based on microfinance, but on the fact that talented small business owners and entrepreneurs are given better basic conditions to grow and become both nationally and internationally successful. Despite the obvious insight, efforts are often lacking in this group of companies in developing countries, although government development financiers want to focus on small and medium-sized companies.
New methods and processes are needed to enable and support private investments in smaller companies in developing countries. Today, this segment is mainly achieved through lending or grants. Loans are expensive for the small business, with interest rates exceeding 20 percent. And a loan that is not repaid can risk the company’s future. Grants require a great deal of knowledge about how applications are written. They are time-consuming, burdensome to report, associated with obligations – and difficult to obtain.
Instead, private equity is needed here, but since it is almost as demanding and costly to finance a company with a turnover of $ 100,000-200,000 as a company that has a turnover of $ 3-4 million, the investment often fails. The minimum level can be $ 3-5 million for a maximum ownership of 20-30%, which is impossible for a smaller company.
Despite the realization that education and financing of small businesses is the key to combating poverty, efforts remain modest and disproportionately distributed. The bonsai tree simply does not get the nutrition it requires.
In 2019 alone, Swedish government aid organization Sida’s aid budget is SEK 51 billion (USD 5.3 billion) for efforts to improve people’s living conditions. Of these, 5 percent go to education. To finance entrepreneurship, the sister organization Swedfund has invested a total of SEK 5 billion (USD 510 million) over 40 years, which has created 167,000 jobs. It is recommended that our politicians consider redistributing the contributions from Sida to Swedfund, and in the regulatory letter increase the investments in educational efforts.
About Pontus
Pontus Engström is an affiliated researcher at the House of Innovation, Stockholm School of Economics. He defended his PhD in 2016 and researches the informal sector and entrepreneurship in developing countries. Pontus is the co-founder of MTI Investment AS, which invests in smaller companies in East Africa. He can be reached at pontus.engstrom@hhs.se or pontus.engstrom@mti-investment.com.
(english follows)
I över två veckor har jag nu varit i Guayaquil som ligger i Södra Ecuador. Det första som möter en på flygplatsen är en varningsskylt om att vara försiktig när man tar en taxi så att man inte blir rånad. Just Guayaquil ligger i en del av Ecuador där den organiserade brottsligheten är väldigt hög. Ja, brottsligheten är hög i hela Ecuador, vilket också ett resultat av den extrema fattigdom och klasskillnad som finns här. Brottsligheten är extra hög i Guayaquil och backpackers undviker gärna den här delen. På löpturen häromdagen med Hans Martin (en volontär från Norge som jag samarbetar med ) sprang jag t.ex. förbi en restaurang där det står en vakt utanför i skyddsväst och med ett rejält automatvapen i handen. För mer information om brottsligheten, se OSAC, Det finns kvarter där man inte bör gå in i, och vid ett annat tillfälle när vi tog en löptur blev vi tillsagda att vara försiktiga av några på gatan. När jag och några volontärer var på stan häromdagen blev vi förföljda av två män, och när en annan av oss som jobbar i det här projektet rörande mikrofinans var ute med en av lånehandläggarna så blev man också nära inpå rånade men lyckades snabbt komma bort från de efterföljande männen. Så faran att man ska råka illa ut ligger där på lur hela tiden. Det har skett att andra volontärer har blivit påhoppade och rånade, i något fall även försök till våldtäkt, så det är helt klart en annan värld. Men hela Ecuador är inte så här. I många andra delar känner man sig mera trygg, berättas det för mig, och vid ett besök vid kusten känns farorna i Guayaquil som bortblåsta.
Mikrofinans handlar om att nå ut med finansiella tjänster till områden där traditionella banker inte når ut. Ett exempel på detta är den ecuadorianska mikrobanken D-MIRO som startats upp av den norska Alliansmissionen, motsvarande Diakonia i Sverige. De har förlagt sin huvudfilial i det allra fattigaste området, La Isla.
Dit kör inte alla taxibilar, så vi har ett avtal med en speciell taxifirma som tar oss dit. D-MIRO har vuxit kraftigt och finns nu i flera zoner runt omkring Guayaquil och utmed den ecuadorianska kusten. Nedan några miljöbilder.
Förhållandena är ganska odrägliga och det krävs oftast en bil med fyrhulsdrift för att ta sig runt till mikroentreprenörerna. Vissa människor bor i hus av cement och tegel, medan väldigt många bor i enkla bambuhus, där även det lilla egna företaget finns. Hus dessa hus klarar vind och vatten förstår jag inte.
Jag har till min hjälp i projektet volontärerna Caroline och Hans Martin Espegren som tagit ett års paus i sina studier i Trondheim. Ja, vi hjälper varandra, då deras uppdrag är en rapport till banken och mitt relaterar till min avhandling. Vi har lärt känna varandra väl och jag har även lärt känna många andra volontärer som är här liksom anställda vid D-MIRO och norska Misjonalliansen. Genom D-MIRO genomför vi en stor undersökning där vi hoppas på svar från minst 750 mikroentreprenörer som jag hoppas kommer att kunna belysa olika egenskaper och karaktärer hos mikroentreprenörerna. Nedan några bilder från olika besök med mikroentreprenörer i de fattigare områdena runt omkring Guayaquil. 
Den gröna lastbilen ovan tycker jag är lite fiffig. Det är ett mobilt bankkontor som når ut till alla kunder. Här kan vi tala om “mobile banking“.
Självklart finns det mycket att reflektera kring och jag känner mig väldigt glad som fått chansen att se allt detta. Ett par historier som jag tycker gjort extra stark intryck är följande två möten: 1. Kvinna med 7 barn, skild och utan arbetslös Första intrycket är en vacker kvinna, men hon saknar sina framtänder av någon anledning. Hon söker lån för att kunna starta upp en verksamhet för att sälja kläder. Hon har idag inget arbete, men hur hon lyckas få sitt liv att gå ihop nu är imponerande. Visar på människans förmåga att överleva, och att det kanske är en grundinställning hos oss alla och som gör alla människor till entreprenörer. 2. Kvinna med två barn, där några tjuvar stulit hennes bil För hennes verksamhet var detta en katastrof. Med bilen kunde hon hämta bröd och annat som hon sålde i sin verksamhet, men utan bil har hon fått problem att betala tillbaka sin skulder. Trots detta upplevde jag att hon skulle klara av att återkomma, och igen visa på människans starka överlevnadsinstik.
Den norska organisationen Misjonsalliansen bedriver diakonalt utvecklingsarbete i Ecuador och många andra länder. För mig framstår den som väldigt lik svenska Diakonia. Till skillnad från Diakonia har även Misjonsalliansen etablerad mikrobanker i ett flertal länder. Här i Ecuador heter banken D-MIRO och det är genom den som jag når ut till alla mikroentreprenörer. 
Man jobbar i de allra fattigaste områdena. Man jobbar med allt från kyrkor, ledarskapsutbildning, utbildning, mikrofinans, hälsa och även utvecklingsfrågor. Nu har Ecuador börjat få en högre tillväxt så med tiden kommer förhoppningsvis inte Mission Allianza att behövas, om framgångarna även kommer de fattigaste till godo. Men det ligger en bra bit fram i tiden. Idag gör man stor skillnad i folks liv Mikrobanken D-MIRO däremot har en möjlighet att växa betydligt och nå ut till en betydligt större del av befolkningen, med tiden. Nedan en bild på ett center för barn med olika typer av handikapp, ofta med en utvecklingsstörning och andra former av handikapp.
Mikrobanken D-MIRO sponsrar en fotbollsskola med tröjor. Precis som Gothiacup i Sverige anordnas en motsvarande tävling i Norge — PlussbankCup dit barn från Ecuador kan komma cirka vartannat år.(in english)
Over two weeks I have now been in Guayaquil , located in Southern Ecuador. The first thing that greets one at the airport is a warning sign to be cautious when taking a taxi so as not to get robbed. Guayaquil is located in a part of Ecuador where organized crime is very high. Yes, crime is high throughout Ecuador, as a result of the extreme poverty and wealth & income differences difference here. The crime rate is particularly high in Guayaquil and backpackers avoid gladly this part . On a run the other day with Hans Martin ( a volunteer from Norway I work with ), we ran past a restaurant where there was a guard outside with a safety vest and a big automatic weapon of some kind. For more information on crime , see OSAC. There are neighborhoods where you should not go into, and on another occasion, when we took a run , we were told to be very careful. When me and some volunteers were in town the other day, we were followed by two men, and when one of us was out with one of the loan officers they were also close to be robbed but managed to quickly get away from the succeeding men. So the danger of getting in trouble is there the whole time. There have been other volunteers mugged and robbed, in some cases even attempted rape, so it ‘s clearly a different world to at least Scandinavia. But throughout Ecuador it is not the same as here. In many other parts, you feel more secure I am told and during a visit to the coast the dangers of Guayaquil vanished .
Microfinance is about reaching out to financial services to areas where traditional banks do not reach out . An example of this is the Ecuadorian micro bank D MIRO started up by the Mission Alliance, corresponding Diakonia in Sweden . They have established their main bank branch in the poorest areas. Here not all taxis drive. D- MIRO has grown substantially and is now available in multiple zones around Guayaquil and along the Ecuadorian coast. The roads are in bad shape and it requires a four-wheel drive to get around to the microentrepreneurs. Some people live in houses made of cement and brick, while many live in simple Bamboo houses, where usually also the small business is found.
I am working together with two volunteers, Caroline and Hans Martin Espegren, who have taken a year’s break from their studies in Trondheim. We have gotten to know each other well and I’ve also gotten to know many other Norwegian volunteersas well as employees of D-MIRO and Mission Alliance. Through D-MIRO we conduct a survey in which we expect answers from at least 750 micro-entrepreneurs that I hope will be able to highlight different features and characteristics of the micro-entrepreneurs . Above are some pictures from different visit with micro-entrepreneurs in the poorer areas around Guayaquil. Th picture above of a green truck is a form of “Mobile Banking.”
Obviously there is much to reflect on, and I feel very happy to have had the chance to see all this . A couple of stories that I think made extra strong impression are the following two meetings :
1. Woman with seven children, divorced and unemployed. First impression is a beautiful woman, but she’s missing her front teeth for some reason. She’s looking for loans to start up a business of selling clothes . She currently has no work, but how she manages to make ends meet and feed her kids is impressive, showing the human instinct to survive , which makes all people entrepreneurs, to quote Muahmmad Yunus .
2. Woman with two children, where some thieves stole her car For her business, this was a disaster. With the car, she could get bread and other things that she sold in her business, but without a car (they don´t have insurance), she has had problems paying back the debts. Despite this, I felt that she would be able to come back , and again demonstrate a strong surival instict, a drive of entrepreneurship.
Yes, the stories are many, and I can only hope that over time we see a reduction in disparities in not only Ecuador but throughout the world. Huge income and wealth differences are simply not fair and are a sign of an imperfect market. But amidst all the misery we are reminded of our ability to survive, the instinct that makes us all entrepreneurs.
The Norwegian organization Mission Alliance is engaged in diaconal work in Ecuador and many other countries. To me it appears as a lot like Swedish Diakonia. Unlike Diakonia, Mission Alliance has also established micro banks in several countries. Here in Ecuador the bank is known as D-MIRO and it is through this bank that I reach out to all micro-entrepreneurs. Mission Alliance work in the poorest areas that require cars with four-wheel drive to get around. It works with churches, leadership training , education, microfinance , health, and also development issues. Now, Ecuador has begun to have a higher economic development in the last year so over time hopefully Mission Alliance will not be needed, if some of the benefits of the economic development also trickles down to the poorest. But it is probably some years into the future. The Microbank D-MIRO however, has an opportunity to grow significantly and reach out to a much larger segment of the population with time. Above is a picture of a center for children, started by the Norwegian Mission Alliance with different types of disabilities, often mental retardation , but also other forms of disability.
Pontus Engström 